Åkte taxi hem i går med en synnerligen trevlig herre får jag säga.
Ja, alltså taxichauffören. Jag satt där i baksätet och ojade mig över hur jag skulle orka upp morgonen därpå… ”tvillingar och allt”…
Döm om min förvåning när han kläckte fram att han själv hade fem barn. Först en kille. Och sen fick han fyrlingar. Jajjemen, fyra grabbar till…
Fyrlingarna var idag 21 år gamla och både jag och mannen som också var med i taxin hade plötsligt 1000 frågor till chauffören som för övrigt var lugn som en filbunke.
Hans killar var tydligen jättetajta och endast syskonlika till utseende men i övrigt olika.
Trots att alla vägde runt 1000 g var när de kom ut så hade det gått bra för alla förutom att en av dem var döv.
Väldigt spännande att höra hans historia!
Och jag ska aldrig gnälla över mina små gosisarna igen… Det är aldrig dem de är fel på, de är perfekta i mina ögon.
Bara en smula jobbigt att de ska vakna sådär i ottan varenda eviga dag….
Reagerar när du skriver att det gått bra för alla ”förutom att en av dem är döv”. Vad menar du med det? Att han har ett sämre liv för att han råkade bli döv? Döva har ett lika bra liv som hörande, med egen kultur och stark identitet. Dövhet är inget funktionshinder utan vi tillhör en språkminoritet enligt språklagen 2009.
Jag är döv men har ett lika bra liv som du med villa två bilar två mc 4 fina barn bra jobb både jag och maken (som också är döv).
Hej! Ledsen om du känner dig kränkt, det var inte min mening!
Självklart kan man som döv ha ett fullvärdigt liv, inget snack om den saken! Jag upplever att du tolkar in lite saker i inlägget som faktiskt inte står – utan vad jag menade var att det är ofta traumatiskt att få så små barn så tidigt och mycket kan bli mycket allvarligt.
Att födas döv är trots allt ett handikapp och allt gick ju otroligt bra, förutom att en blev döv. Detta barn är inte på något sett mindre värd eller sämre – men hade jag gjort en bagatell av att vara döv så hade andra rasat över det.
Förstår du hur jag tänker?
Kram