Min mamma heter ju Gunilla men vi brukar kalla henne Laura ibland eftersom ja, hon är lite av en ”Laura” stundtals… Allmänt förvirrad med andra ord!
Men laga mat – det kan hon! Mamma har alltid varit jädrigt vass rent ut sagt på denna konst, för visst är det en konst det här med att laga mat?
Jag är mycket lyckligt lottad som har en såväl duktig mamma som sambo vad gäller det här med att fixa supergod mat.
Idag var det premiär för Resturang Laura. Members only kan man säga.
Så här är reglerna: ”Resturang Laura” är öppet varje söndag mellan kl 16 -19.
Föranmälan görs dagen innan till mamma. Och så får man komma på surprise middag -så himla trevligt!
Syrrans familj kunde inte komma idag men vi var redan där klockan fem i fyra tror jag… Lite småbakis och ursugna på god mammamat!
Gulligast är Rufus som verkligen gillar mormors mat!
Så till den milda grad så när jag försöker göra mig till så kan han plötsligt sucka: ”-Oh, kan vi inte bara gå hem till mormor och äta”…. Och då ska jag be att få tillägga att så himla risig är jag nog inte.
Vill ju gärna tro att jag iallafall är halvhyfsad i köket om än lite otålig…
Idag inledde Rufus med att säga redan efter en tugga: ”-Mamma, när det här är slut så vill jag ha mer!” – och så fick det bli.
Riktigt jädra gott var det… Glufs, glufs…
Har inget att klaga på än så länge hos Resturang Laura. Tydligen ingick hjälp av blöjbyte också… Bra service. Sånt gillar vi ju!