Idag stannade vi båda kvar en stund på dagis med tjejerna.
Det går framåt och jag tycker att de är så duktiga men det är tufft för de små att lära känna en helt ny miljö… De håller så hårt, så hårt i handen och mitt hjärta skrynklar ihop sig lite varje gång vi kommer till det där hemska ”hej då momenten”….
Slutar de skrika till slut för att de har givit upp eller för att de har vant sig?!
Det är sånt jag ligger och ältar på kvällarna…
Härlig blogg & gillar Loppi!
En fråga, hyr tänker du kring att klä Franka & Alba likadant? Jag är förskollärare/Förskolechef & dessutom tvilling själv & ser ingen som helst anledning att klä dem likadant då de bara kommer blandas ihop & inte får bli en egen person med egna relationer till både fröknar & nya kompisar då de blandas ihop..?! Uppmuntrar er att fundera på det & hellre klä dem likadant med folk de redan känner deras personligheter & olikheter.
Det är ni som ger dem förutsättningarna att lyckas bygga en individuell stil & intressen, att inte bara bli ”tvillingarna” & antas vara samma/lika i allt…
Hej!
Tackar tackar!
Jag tänker såhär: Självklart så tycker jag också att det är viktigt att de utvecklas till olika personligheter. De är väldigt olika till både sättet, storleken och utseendet.
Just nu är det här med lika kläder en praktisk fråga, men jag inser ju att när de blir äldre så kommer de självklart inte att ha det. Men just nu är de 1.5 år och folk kan se skillnad på dem! Och så ska jag inte förneka att jag tycker att det är urgulligt…. Så bara en liten tid till sen får hitta på något annat! Tack för att du läser och tack för att du bryr dig!