Ecochicas

Min kompis här nere, Johanna, måste betraktas som en typisk ”supermum” – detta utan att vare sig det minsta tråkig eller, i mina ögon, ännu värre: präktig.

Nej, hon är bara sådär kreativ,naturlig, påhittig, engagerad och superbra med barn.

Jag får för mig att folk på landet är lite mer så i allmänhet faktiskt.

I dag visade hon oss en spännande skogsstig och berättade om Mulle som kommer till skogen på besök och bygger kojor. Och sen åt vi vilda hallon!

Sånt här är ju snudd på exotiskt för en ständigt halvstressad Stockholmare och både jag och Rufus älskade den här lilla stunden.

Vi tycker ju mycket om naturen hela familjen men det här med att stanna upp och känna på blad och plocka pinnar i vardagen…. Var hittar man tiden liksom?!

På eftermiddag åkte vi på gemensam utflykt med picknick till Hålehall. Men jösses vad vackert! Det är något alldeles speciellt med skånska bokskogar. Så sagolikt. Bok(skog)stavligen alltså.

Jag var tvungen att stanna och fotografera hela tiden och okej då, jag kan väl till viss del förstå att man kan skaka på huvudet här nere åt oss”08-or”….

Supermysig dag var det iallafall och det rev lite i mammahjärtat på kvällen när jag äntligen fick Rufus i säng och vi sammanfattade dagen.

”Det var superbäst mamma och åka på utflykt till skogen!”

Gulle… Ungar är ju så enkla. Det behöver inte vara en massa flashiga saker och ”stora upplevelser”. Är det gjort med omtanke och engagemang så kan ofta det lilla vara det stora tror jag.

Är så duktig på att lägga skuld på mig själv och det ska jag försöka att inte göra den här gången – men det skulle onekligen vara bra och kul för både mig och Rufus om vi gjorde lite mer skogsutflykter i hop i höst.

Johanna är min nya mamma-idol.

Och lite Rufus också är jag rädd för… Ha ha!