Att ha en fight med vädergudarna är tämligen lönlöst. Jag vet.
Men ändå kan jag inte låta bli. Jag är som besatt och tittar hela tiden på klart.se. Sen på yr.no. Och kanske skulle man ta och kolla in SMHI.se också, kanske är de mer positiva där?!
Nä de är inte mer positiva där….
Min besatthet av vädret har gått så långt att jag numera även studerar molnen.
Tänk att jag bli så jädra, på riktigt, STRESSAD av att Stockholm har så fint och att vädret här bara är skit…
Varför lägger jag energi på något som jag ändå inte kan ändra?!
Men så hör jag Kristian Gidlund sommarprata. Den unga killen i bandet Sugarplum och som driver bloggen I Kroppen Min.
Han ska dö snart. Han är fullproppad med cancer och vet inte om han överlever sommaren.
Hans största sorg är att han inte blev pappa och för att lindra sorgen läser han upp ett brev i radion till hans drömmars bebis som aldrig kommer att födas.
Det är så oändligt, bottenlöst sorgligt…
Tror du att han bryr sig om att det är 13 grader och regn ute?
Jag gissar att det gärna fick regna forever i Kristians liv – bara han fick valet att vara med oss här på jorden.
Det valet har han inte.
Men jag har ett val. Jag får fan ta och skärpa mig och sluta gnälla över vädret nu!
Men jag kommer fortfarande be en stilla bön i kväll. För att Kristian Gidlund ska få den bästa tänkbara tiden han kan få, givet situationen, den här sista sommaren. Och för sol. I sinnet.
