Varje år, en speciell dag i juni, åker Marta till mig från Fittja för att lämna en blomsterkvast. Det är så fantastiskt gulligt av henne!
Hon har hjälpt oss med städning och med Rufus under en lång tid, så hon har funnits i våra liv ganska länge nu.
En gång för fyra år sedan så hade Marta varit hos oss som vanligt. Hon såg så himla sliten och trött ut tyckte jag och det föll sig därför spontant att jag bjöd henne på middag.
Vi satt där och viftade och kunde typ bara säga ”Skål!” till varandra. Och det gjorde vi ganska ofta den kvällen har jag för mig…
Hur som helst, för Marta blev det här avgörande har hon berättat.
Jag var nämligen den förste svensk som bjöd in henne och som såg något annat än ”bara en städerska” enligt henne.Och det var där och då hon bestämde sig för att stanna i Sverige.
Idag är Marta en fin vän till familjen. Rufus och Marta har en väldigt fin och speciell relation och vi ser fram emot att hon kommer ner, som alltid, på en veckas semester på landet i sommar.
Jag vet fortfarande ingen i världen som har större tålamod med barn än Marta.
Hon kan leka med Rufus och stå på alla fyra bland leksaker i säkert 8 timmar – och tycker att det är SÅ kul…. Hon är en kämpe Marta med ett hjärta av guld!
Nu har hon slutat röka också – så nu gillar jag henne ännu mer!
Fina Marta – du är bäst!
