Idag fyllde vi i en lapp och godkände att Rufus ska få behålla sin resursperson på dagis.
Jag, i mitt tillstånd, blev alldeles tårig när jag läste igenom allt det skrivit.
Han är så fruktansvärt lik mig på många sätt….. ”Social, framåt, påhittig och empatisk”
Lilla älskade fina gullisen. Men så har vi det där andra där han behöver lite stöd.
Han är precis som jag totalt orädd och nyfiken – klart han rymmer om han kan! Och så är han en bra inspiratör så han får med sig halva gruppen….
Sen har vi det de brukar kalla ”det sociala samspelet”. Rufus är väldigt bestämd och EXTREMT viljestark. Och snabb så in i baljan… Och super, duper känslig med sviktande självkänsla. Likt sin mor…
Om jag kommer till dagis så blir han så glad så han springer över hela utegården. Han märker inte att han, likt ett bowlingklot, har ner typ tre små tjejer på vägen….
Och förstår liksom inte varför han inte får vara med och leka två minuter senare med de där tjejerna…
Jag har ända sedan jag varit liten kunnat gå in i ett rum och bara KÄNT stämningen på 0 sekunder. Och sedan, likt en kameleont, agerat därefter…. Jättemärkligt.
Jag tror att Rufus har exakt samma förmåga. Det kallas för HSP. Hyper sensitive personality.
En gåva eftersom det är en maktfaktor. Faktiskt!
Samtidigt som det är ett jädra otyg att var så känslig och responsiv att man tar på sig halva världens bördor…
Och det är precis det här Rufus inte får ihop riktigt än tror jag. Att vara ”skörstark”.
Att vara SÅ stark, men ändå så känslig…och samtidigt vara 4.5 år och interaktivt kunna förklara.
Vad bra att han finns möjlighet att få extra resureser på förskolan för att underlätta för honom. Finns det någon form av behandling för HSP, exemeplvis KBT eller liknande? Har du fått hjälp eller mer fått lära dig själva att leva med det. Är HSP vanligt, har aldrig hört talas om det?
Tack för att du är öppen med detta i din blogg, tyvärr alltför många som döljer liknande då det fortfarande kan anses som tabu att prata om ”psykiska besvär”.
Hej! HSP är ett personlighetsdrag och ingen diagnos.
Man får lära sig att leva med det. Jag skulle säga att det är en tillgång, kanske t.o.m en maktfaktor stundtals.
Men visst kan det vara jobbigt ibland så msn även kan ta in och känna av andra människors känslor hela tiden.
Jag har tex väldigt svårt att sitta i kontorslandskap .
Finns en bok som heter ”drunkna inte i dina känslor”. Jättebra!
Du kan googla på Hyper sensitive personality! Kram
Tack för svar. Ska läsa boken du tipsade om för att få mer insikt om HSP.