Jag minns det så väl. Glasklart.
Jag låg där kvällen innan, ensam i sängen hemma i mammas hus, tjockare än Globen och försökte ta in det ofattbara: tänk att om bara ett par timmar så har jag 3 barn….. TRE….. och vad och vilka ÄR det här egentligen?
Och hur ska jag fixa det här… Och orka… Kommer jag kanske att gå av på mitten nu?!
Det var ungefär 1000 tankar samtidigt i skallen och nej, det går inte att ta in att man ska spotta ut två ungar exakt kl 09.00 dagen efter då vi hade tid för planerat kejsarsnitt.
Jag låg där och luktade sådan där operationstvål minns jag och försökte få ordning på alla tankar och känslor.
Sov dåligt gjorde jag. Jag hade tre prios minns jag.
1/friska barn och frisk mamma…
2/ gärna lugna barn tack!
3/ att bli av med magen som verkligen var uppseendeväckande…
Det var en magiskt kväll dagen innan Alba och Franka kom till världen…. I morgon fyller de 1 år!
ja du .. visst är det en speciell känsla att veta att i morgon då e mitt barn här då har ja en ny bebis .. nästan lite overkligt
Två av våra barn är ju oxå födda med planerat så det har vi vetat om .
hoppas att födelsedagen i morgon blir bra nu då kramiz