Det är så jädra bra underlag här uppe i Ramundberget, herregud t.o.m jag ser ju lite ut som en fräsare i backen!
Jag blev så till mig över underlaget så jag kände att jag ville berömma personalen.
För visst är det så, det är ju de där pistkillarna som är de riktiga hjältarna? Och så får de aldrig någon cred inte – sånt stör mig!
Och det var då de berättade om Chrille Myhr.
Japp, han heter tydligen så – han som är ”chefspistör” här uppe.
Born and rasied i trakten såklart. Och Chrille besitter enligt utsago en enorm kunskap, noggrannhet och inte minst – stolthet (med all rätt!) i det här med snö och hur man pistar.
Chrille kör morgonpasset mellan kl 03.00 till 07.00 berättade personen på Fjällgården. Varje dag typ. Ensam i en pistmaskin förutom snö, berg och en och annan gran till sällskap antar jag.
Bara så att vi andra ska kunna ha kul i backarna och inte göra oss illa.
Fattar ni vilken hjälte Chille är?!
Tjejen på Fjällgården avslutade med att säga lite i falsett sådär:
”Alltså Chille, han får liksom aldrig gå i pension för ja då vet vi inte riktigt vad som skulle hända. Det bara finns inte på kartan, han ÄR Ramundberget!”.
Hur som helst, varmt tack Chrille, vem du än är – du såg till så att vi fick några riktiga, riktiga höjdaråk den här veckan!
