Även om det är genuint här i Ramundberget så är det absolut inte bara fäbodar, renskav och skinnfällar här. Om det nu var någon som nu trodde det.
Idag besökte vi ”Tusen” som är en arkitektritad skapelse mitt i backen. Supercool!
Jag var så trött i benen så jag fokuserade mest på utsikten där jag låg i någon fotölj och tyckte halvsynd om mig själv. Eller mest mina otränade ben.
Mannen däremot gick runt som en hund som luktar in sig på ett nytt ställe och klappade väggarna och sa saker som ”jag gillar att de har använt sig av så mycket naturmaterial”….
Tusen restaurangen är som en dröm för oss (läs mig) med trötta ben men uppenbarligen även för en arkitekt.
