Rufus säger så gulliga, helkonstiga, härliga och roliga saker flera gånger i veckan.
En av anledningarna till att jag började blogga var just därför, alltså att jag vill skriva ner allt kul som han sa.
Ofta kommer hans små sägningar helt spontant.
Igår sa har ”Ge mig en glass, annars tar jag din snippa!”.
Ehhh…jaha. Vad svarar man på den liksom?! Och vad får han allt i från?
I veckan när jag var som sämst i vinterkräksjukan så sa han plötsligt ”- Mamma, jag är SÅ kär i dig! Ända till morfar i himlen och tillbaka!”…
Lilla finingen där.
Och ja, han fick en glass förressten . Fast han var tvungen att omformulera sig. Och han vet ju precis… ”Snälla mamma, kan jag få en glass tack- det är ju lördag…”
Och ni skulle höra när han sjunger Sankta Lucia. Han är precis som mannen, kan inte texten på någon sång. Men fraseringen är viktig. SaaaangTA, luuuuUciiiaaaaa….
I övrigt så tror han att alla på radio som sjunger är döda eftersom jag en gång sa att Whitney Houston var död.
Och hur de kan sjunga och vara döda samtidigt förstår han ingenting av….
I går satt han med sina ”extra öron” och lyssnade på film. Han hör ju dåligt som ni vet och älskar därför hörlurar. Men så lyfte han på ena luren för att berätta:
”Kalle i Chokladfabriken är iallafall inte död. Han rör på sig. Och sjunger.Det ser jag mamma!”
