Alla som läser denna blogg vet vid det här laget min inställning till julen.
Japp, här har ni en leg. Juloman som kan tänka sig att prya gratis hos tomten anytime….
Det här med gran är således viktig för mig. Allra helst vill jag ha en ”Disney-gran”. En lurvig kungsgran som kostar i runda slängar 700:-…. Här ska det inte sparas på krutet inte!
Det här är ju julens heliga moder, högtidens it-pryl och själva SYMBOLEN för denna röd-vita härlighet för bövelen!
”Va?! 700 spänn? För något som bara barrar? Är du galen?!” skriker mannen i falsett.
Och då slår det mig. Jag vill ha en lugn jul. Jag är inte nämligen inte nämnvärt sugen på att ha dammsugaren klistrad vid min sida pga av en man med total barr-noja (kan man söka för det förresten?!). Jag orkar heller inte höra Sigge sitta och yla för att han fått ett barr i tassen (han är oerhört bortskämd och mesig vår hund och skulle lätt kunna sitta och dingla med en tass pga ett barr som letat sig in in pälsen och satt sig på tvären…) eller än värre att upptäcka att tvillingarna blev plötsliga barrätare….
Nej vet ni, det blir nog lugnast med en plastgran. En skymf mot julen men nog ett smart drag om jag inte själv ska bli som självaste Kalle ”allipapa” Anka på julafton.
Får åka hem till mamma och njuta av hennes gran. Idag satte vi den på plats!
Det glimmar och glittrar i varenda hörn där hemma. Juligt är bara förnamnet. Det är ordning på mamsen!
