Ecochicas

Det råder springfeber på Lidingö. Typ hos alla utom hos mig känns det som.
Det är lidingöloppshelg och överallt ser man människor i sådana där svarta tajta löpartights.

Min kusin och hans två flickor besöker oss för att springa just Lidingöloppet.
Själv har jag inte sprungit en meter sen Topploppet men när kusin vitamin sitter där i hallen med nummerlappen så känner jag att jag också måste bidra till lite löpglädje.
Sagt och gjort: Jag sticker ut och springer 6km och det är fortfarande tungt ….ingen ”löparglädje” där inte.

Saken är den att min jobbpartner Katarina har utmanat mig i det här ”Tjurruset” som går nästa helg.
Inte nog med att det är 1 mil, det springs i lera. Japp. Man förväntas alltså bada i gyttja, ta sig över höga hinder och springa i snårig skog. Och tycka att det är toppenkul samtidigt….

Alltså, jag vet inte om det där är min grej…. Hade det inte varit för att det var just Kattis som utmanade mig så hade jag inte ens övervägt det.

Så vad säger du, är det helt jäkla vansinne eller ska jag ta och försöka sätta Bergegård på plats?! Har inte bestämt mig… Orkar jag? Vill jag? Arrrghhhh…… Jag är SÅ velig…