Ecochicas

Nämen titta, hon skrattar!

Min yngsta lilla dotter är lite av en svårtflörtad typ… Här är leenden hårdköpt valuta minsann! Men ibland så….Men lika underbar är hon för det!

Jag kallar henne för ”Mulan” eftersom hon är och alltid varit liten som en ”smula, mula….”

Förresten så är den där tröjan på bilden väldigt speciell för mig.

Jag minns det som igår hur jag i London (då jag bodde där) smög mig in i en affär i Soho (jag minns precis var den låg!)… Det kändes så oerhört förbjudet att kliva in i en affär som sålde barnkläder och jag hade redan tänkt ut färdiga svar om jag mot förmodan skulle råka på någon (bara att jag gjorde det är märkligt i sig kan jag tycka idag…)

Men jag längtade efter bebis och orkade knappt höra av mig till alla därhemma som ploppade ut ungar på löpande band.
Själv var jag upptagen med att resa och jobba som en galning…. Allt medan den ena dysfunktionella relationen efter den andra avlöste varandra…

Men jag köpte den här tröjan! I smyg. Och la den i en byrålådan ”tills den dagen jag får några barn”…

11 år senare så sitter den nu på lilla Alba. Skam den som ger sig…