I går skulle min pappa ha fyllt 68 år. Han dog 2007 i Alzheimer.
Vi köpte oxfilé och grillade, vilket han skulle ha älskat!
Vi gör som vi brukar, vi höjer våra glas mot himlen och skålar.
Känner mig nära honom när jag är här på landet.
Så nära men ändå så långt borta…
Det är så synd att han inte är här och scoopar ut de där Wedin bröderna, som vinner herrdubbeln, varje år… Eller att han inte fiskar krabbor med Rufus. Eller att jag får stå på hans axlar när vi badar eller styr upp lite spontana lekar innan vi äter middag för den delen.
Saknaden finns där hela tiden, i stort och smått.
Jag har en nära vän som just nu har en pappa som är sjuk. Det är tufft att ha en sjuk förälder är min erfarenhet. Pappor (och mammor!) ska ju alltid finnas där, eller hur?
Min vän har dessutom Sveriges presskår som följer varenda framsteg eller bakslag han får vilket är extra tufft. Man blir ganska sårbar då tror jag.
Jag gick ut i går i Båstad och hade pappa levt så hade han hängt på… Sån’ var han. Full fart framåt jämt!
Jag tror att jag är ganska lik honom…
Tack snälla Helena för din fina kommentar. Kan ha varit den finste kommentar jag fått… kände energin (ja, faktiskt!) ända ner i tårna! Skickar detsamma till dig! Här kommer det! kraaaam!
Saknar min far med, i himlen sedan många år. Hur hade livet blivit egentligen om han funnits vid min sida??
Du bjuder på många leenden direkt ur vardagen. Känner jag igen mig? O ja!;) Jag passar på att ge dig en styrkekram, för att jag stannar upp här och nu, på din sida och för att du kan ha den som reserv nån dag när du behöver en och den inte finns nära. Ha en underbar söndagkväll!
Kram
Jag håller med Cilla..helt underbar 🙂
Tack från mig oxå
Tack snälla! Varma och långa till dig också!
Hej
Vill bara tacka för din blogg, den är heeelt underbar!
Högt och lågt, ris och ros, allvar och humor i en härlig blandning.
Tack.
Nämen vilka fina ord, vad glad jag blir!! Tack snälla! Dagens längsta kram är till dig!