Igår var det dags för dopsamtal med prästen.
Har ju varit lite nojig för det här som jag nämnt tidigare…
Det visar sig att prästen har förvirrat sig och sitter på St Anna gården och väntar på mig som sitter och insuper lite Gud i Breviks kyrka.
Till slut så kom hon och inleder med att säga: Vilken värme! samtidigt som hon slänger av sig skinnjsckan.
Jag gillar henne direkt. Ja herrejäklar vilken värme svarar jag. Sen liksom fortsätter det så… Om det var en chock att få veta att vi skulle få tvillingar? Ja, så in i helvete…ja menar, ” som bara den”. Hur många som kommer på dopet? Ja, listan är lång som fanken… Eh.. Jag menar ”väldigt lång”. Hur relationen med mannen är? Ja, det är fan inte lätt alla gånger… Ja, menar ” det blir lite knas i bland”.
Man skulle kunna tro att jag drabbats av en akut släng av Tourettes syndrom där inne i prästens samtalsrum.
Jag hör det själv men orden liksom bara kommer.
Men Marie som hon heter är cool. Vi kommer överens som psalmer, musik och böner hit och dit. Det känns bra.
När vi skiljs åt säger hon:” gå varsamt”. Fint tycker jag.
