I går var det äntligen dags för Alba att bli av med sin frejkablöja efter 6 veckor. Tog med mig Emeche till Astrid Lindgrens. Eftersom hon själv jobbat på barnsjukhus i Rumänien så var hon nyfiken på hur vi har det på våra sjukhus.
Vi firade sedan Albas ”frigivning” med att rea shoppa i Gallerian. Halva priset på reapriset, vilket var vår melodi precis!
Efter en ljuvlig morgonpromenad med Sigge redan vid kl 7 idag så var det dags för ännu ett sjukhusbesök. Bvc check på Barnsjukhuset Martina. Det är ju så himla mysigt där med väldigt trevligt väntrum. Förutom att inredningen (med tillhörande personal!) är snygg så är de såklart kompetenta. Men det tar man ju för givet, det är inte gratis att gå dit.
Vad jag gillar mest är dock att de tar sig tid, det stressas inte. Man blir sedd. Detta och det faktum att man får tid på momangen, det tycker jag är super. Rufus har fått ett väldigt bra intryck av hela sjukhusmiljön tack vare detta och det är jag tacksam över.
Emeche håller bokstavligen på att smälla av för att hon tycker det är så flott och kameran åker fram igen. Jag förstår att det här skiljer sig väsentligt mot vad hon är van vid och det är rörande och se hennes ögon. Hon är lika delar förundrad som imponerad. Och lite ledsen tror jag. Över att barnen där hon jobbar i land inte har det så här.
Tjejerna går för övrigt upp fint i vikt. Hej då st 50/56 i kläder.. Nu blickar vi mot 62! Alba vägde idag 4020 g. Pluttis!
Sedan hämtar vi Rufus och går en promenad till mamma. Det här eviga, men ack så härliga, fikande måste få ett slut… Jag må ha gått ner alla mina gravidkilon vilket jag är både tacksam och förundrad över men min kropp känns liksom märkligt ”otajt”….lite som en jäst vetedeg. Lika blek. Och sticker man in ett finger så liksom bara försvinner det… Gör jag inget åt det snart så blir jag i sommar som en mänsklig vetedeg som vägrar släppa jäshanduken….
