Tiden flyger i väg….tänk att det har gått en hel månad sen den där underbara dagen i februari när våra små flickor kom till världen och Rufus blev storebror.
Jag tycker det känns som i går vi var på sjukhuset. På något sett så känner jag mig fortfarande gravid. Franka på höger sida och Alba på vänster sida.
Franka lugn och inte så sprattlande. Alba precis tvärtom. Och nu är dom ute! Som vi har längtat! Men vi har liksom inte landat i allt än… Att det är två. Och att dom är mina! Bara mina. (okej då, mannen får snusa lite då och då!)
