Ecochicas

Idag åker Evi tillbaka till Ungern.Vad ska man säga? Det funkade inte helt enkelt. Evi ville hem och vi ville att Evi skulle åka hem so no drama.
Det måste ha varit en enorm omställning för Evi som aldrig tidigare lämnat sin lilla stad utanför Budapest. Än mindre flugit eller varit utomlands. Eller sett en potatisskalare eller diskmaskin.
Evi förklarade att hon blev så stressad när barnen skrek eller kräktes (då trodde hon att de skulle kvävas) och därför aldrig kunde sova. Hon var också snudd på onormalt rädd för att göra fel. Trots att vi värmt nappflaskorna säker 15 gånger tillsammans så frågar hon varje gång ”this is good?”.
Det funkar inte för mig. Hon vågade heller inte gå utanför dörren trots att jag gått med henne på promenad ett par gånger och visat en liten sväng på 10 minuter här bland husen. Hon tyckte jättemycket om hunden och barnen men var direkt rädd för Sigges rullkoppell (it’s like a snake!).. Som sagt, det funkade inte trots att hon var en jäkel att tvätta! Jag måste ha någon som är självgående och ser själv och inte springer och frågar mig ”baby screaming, I pick up?”
Jag försöker peppa Evi inför flygresan hem och säger ” don’t worry about things that has not happened, it’s a waste of time!”. Evi ler lite och säger till mannen på ungerska: ”Men jag oroar mig jämt, vad ska jag annars göra?”
Svaret på detta vet bara Evi själv….