Bruce Springsteen är så sjukt bra live så det bara MÅSTE man liksom se. Min kompis Lena delar helt min uppfattning här.Har säkert sett honom 6 el 7 gånger live nu och han är alltid lika bra! Spelar ingen roll om det är på Stadion en sommarkväll, akustiskt på cirkus eller om det är inför 100 personer i New York när E-Street band skulle återförenas. Alltid lika magiskt. När Bruce skrattar med sin hesa, vänliga röst och säger ”Good evening Stockholm!” så smäller jag av. Varje gång. Eller för att inte tala om när han går fram till scenkanten i ”Dancing in the Dark”, ropar ”Hey baby!” och sträcker ut armen och bjuder upp någon från publiken till dans…. Wiiiiiiiiii!
Jag har så många fina minnen från mina år i skrivbranschen men de gånger jag träffat Bruce har varit extra kul. Vi har dinerat, dansat en svängom (ja faktiskt!), bläddrat i skvallertidningar i hop (försökte få honom att få koll på kungafamiljen inför Polarpriset utdelningen..) spelat in många svenska tv program och druckit te på Grand Hotel och bara snackat. Han är enormt trevlig. Väldigt ”guy next door”. Och så gullig mot sin fru så man bli ännu mer ”kär” i honom!
Nu är det ett par år sedan vi sågs och det var ju jobb så det är ju inte direkt så att man lyfter på luren och ringer, den kontakten har man med management och inte direkt med artisten.
Och som nybliven tvillingmamma har man ju inte hängt med direkt i biljett släppet till sommarens spelningar på Ullevi. So what to do?
Jag fick ta mod till mig och höra av mig till Thomas Johansson på Live Nation (konsertarrangören) med risken att bli totalt ignorerad.
Men Thomas svarade på en gång och nu sitter jag här med två biljetter! Varmt tack Thomas, jag blev så glad!! Och Lena hon blev ännu gladare… Ullevi here we come! Nu ska tanterna ut och rocka! Vi och Mona Sahlin…
