Jag vet inte vad det är med mig. Är det hormoner, är det trötthet eller varför är jag så blödig plötslig? Jag kan bryta i hop för minsta lilla sak och ordet tacksamhet är det första som kommer till mig. Är verkligen inte bra på att hantera dessa känslor, kanske är det därför jag mest vill vara i fred? Även om jag tycker att det är superkul när folk ringer och blir genuint glad när de kommer förbi på besök. Behöver planering och trygghet känner jag. Blir tokig på mannen som varken kan eller vill planera. Han springer på 100 bollar samtidigt, är stressad som en skållat troll och vi prioriterar helt olika. Han känner sig säkert väldigt otillräcklig och gör så gott han kan men varför göra det så himla svårt för sig? Inget blir varken hackat eller malet när man springer runt runt och försöker göra allt. Kan man inte bara skratta åt allt kaos och ta det viktigaste först.Hur ska vi annars få ihop det liksom?! Mina prios är barnen, äta, sova och sedan ta hand om mig själv med tanke på snittet. Mannens är få ordning i huset/städa, jobba, hunden och sedan ”komma ifrån” (= vila, vilket även kan vara att ta en öl med Pelle eller spela tvspel med Tobbe)…. Suck… I dag möttes jag också av en hel drös jättefina överraskningar som gjorde mig extra glad (alla klockrena ”bryta i hop-tillfällen” dock). Jessica på Name It, som också är gravid, har skickat en hel garderob med fina kläder till tjejerna! Varför har inte Name it en butik i centrala Stockholm, de har ju hur fina kläder som helst till bra priser! Visar upp mina favvisar nedan! Jenny och Christian, våra grannar som bor i Kina just nu, skickade helt fantastiska blommor, Daniel och Caroline kom förbi och Caroline som är helt sjukt duktig hade målat en personlig tavla till Franka och Alba . Hon gör även personliga tapeter etc. Spana in tinterova . Och slutligen skickade Malin och Magnus ett sms som var så gulligt ” nu är det dags för oss att komma och ro om er och komma med mat”…. Så nu sitter jag här och bölar igen… Djupt tacksam om än irriterad på mannen som dessutom fyller år i morgon. Just nu får han inte en endaste liten tårtsmula av mig kan jag säga….!
