Ecochicas

Vaknade av att jag hade enorm kramp på höger sida i ryggen. Vi snackar som om att någon stuckit två knivar rakt in. Så kändes det. Tårarna forsade och jag försökte förbrilt att få liv eller i allafall lite uppmärksamhet från mannen. Nästan omöjligt visade det sig och jag blev så arg. Och grät såklart ännu mer och högre bara därför. Det visar sig bokstavligen vara en skitdag. Eller att det just är det som jag måste få i gång så att säga. Doktorn frågar om jag normalt brukar vara aktiv. Ehh… Kan man ju säga… ” då kan det bli så här när man vilar och slappnar av – en typ av chock för kroppen”. Så när man väl nu gör detta som alla tjatar om så är inte det heller bra… Fler tårar och känslor av att känna sig misslyckad. Nu vankar jag fram och tillbaka för att gå igång systemet och vill helst slippa det där lavemanget det talar om annars. Tjejerna har för övrigt gått ner i vikt. Deras tarmar fungerar alldeles exceptionellt bra skulle jag vilja säga. Alba är nere på 2.3kg nu. Jag tror vi tjejer har fått en gemensam släng av den klassiska tre dagarsdippen…