Finns det något bättre än att kräma på stereon i bilen? En gång åkte jag i bilen och spelade ”Crazy” med N. Barkley. Då stampade den ena tvillingen med i takt inne i magen. Mycket gulligt. Och Rufus älskar musik – mest gillar han låtar som vi dansar till hemma typ fantstiska, gamla soul-slagdängan ”Your Love Are Lifting Me Higher” eller Rod Stweart’s ”This old Heart of Mine”. Även Oscar Linnros ”Från och med Du” går bra. Jag har dock en märklig grej för mig att ibland komma och tänka på gamla ex – var och en har t.o.m en egen låt…. Det finns säkert låtar som ”var vi” en gång i tiden – dessa minns jag knappt – men det är inte dessa låtar jag talar om, det är nya låtar – hur jag känner för dessa ex-kex idag. Dessa låtar har liksom kommit till mig av en slump.
En del ex har jag ju jättebra relation till idag och då får man en fin låt verkar det som. Andra har liksom satt sig kvar som en osynlig tatuering som ibland kommer upp på ytan igen. Musik har varit så stor del av mitt liv och jag har alltid kanalisterat kändslor via musik och även om det låter smått stört så kan det kännas extremt befriande att sjunga med i t.ex Veronica Maggio’s ”Du ska passa dig som satan för jag glömmer aldrig vad du har gjoooort”… så om ni ser någon bränna över Lidingöbron som sjunger för full hals med stor inlevelse, ja, då kan det vara jag som har ett udda ”moment”…