”Adjö, Herr Muffin!” är min favvobarnbok som handlar om döden. Men så blev den också årets barnbok typ 2003 eller något. Jag gråter jättemycket varje gång jag läser den – men den är så fin och enkel. Nu har dock en annan favorit seglat upp: ”Snårpan och Argkudden” – köpte den på Bara Vara. Handlar om att få barn att ta hand om sin ilska på ett sunt sätt – ilska är ju livskraft och superbra på många sätt – men man ska ta hand om den på ett sett som inte går ut över andra vilket boken förklarar så klockrent.
Den är perfekt för min son som har sådant temperament! Och för mig som ibland, ska erkännas, har tänkt tanken på Ica att: ”Alltså så här beter man sig inte – jag dör om han inte lugnar ner sig snart!” Tack och lov så har jag inte sagt dom orden. Men tro inte för en sekund att jag bara står där och säger ingenting – jag böjer mig ner, tittar honom i ögonen och bekräftar honom i känslan, att det är okej att vara arg. Men förklarar också att det inte är okej att skrika över hela Ica så att andra människor får ont i öronen – och sedan bär jag helt sonika ut honom till bilen där han får sitta och skrika allt vad han kan och puckla på sin argkudde (jag är givetvis med i bilen men jag sitter tyst tills han är klar). Med inspiration från Snårpan! För oss så funkar det.
