Gräs på ena sidan, trädäck på andra – det är planen för framsidan på vårt hus. Fast än så länge har vi ingetdera. Lera har vi däremot. I överflöd. Tröttsamt, tycker husets två äldsta – tipptopp tycker den yngsta, som betraktar de sorgligt sörjiga kvadraterna som två gigantiska sandlådor. ”Ja ha lite jatten, ja göja geggamoja!” låter det mest varje dag – och geggamojja blir det, av prima kvalitet. Hon kan kladda i timtal och vi låter henne hållas. Sånt man kan kosta på sej med egen tvättmaskin (ja, jag är fortfarande lite i ett rus över insikten om att jag har min.alldeles.egen).