Till jul tror jag att jag kan räkna mängden pynt i kubikmeter. Till påsk snackar vi på sin höjd kubikdecimeter. Om ens det. Och det lilla jag har brukar vanligen plockas fram på skärtorsdagen och bort på annandagen. Påsk är helt enkelt inte min påse.
Men. I år är ju den där lilla avkomman stor nog för att greppa i alla fall delar av det här med påsk. Så i dag tog vi in grenar från trädgården och gick loss med pappägg och kycklingar och åstadkom ett låt oss kalla det personligt (läs: spretigt, vildvuxet och ojämnt) ”påschkjis”.
(Lila ägg, förresten – är lila verkligen en påskfärg? Egentligen min sämsta färg alla kategorier, men eftersom det är lite skralt på påskrisdekorationsfronten får fulingarna hänga kvar.)
Förutom detta har min bedårande lilla keramikhöna hamnat i en av stringhyllorna
och min tuffa tuppkruka
väntar på en tête-à-tête.
That’s it på påskfronten chez Thelin.
Om det finns nåt som kallas påskrea ska jag nog gå loss på den i år.
Nähä du! Aldrig haft nån påsklåda. Bara en skraltig liten kasse. På säkert!
Alltså, det här känns inte alls som jag minns läget från förr. Hade inte du en hel p å s k l å d a?!