Ecochicas

I teorin gillar Doris att sova på soffan. ”Gå yyyt!” ”Tova toffan!” låter det vid nattningen då och då; envist, ilsket och – oändligt många gånger. Så till slut tänker man ”fine, ongen får väl sova på soffan då”, travar ut i vardagsrummet och fixar med kuddar och nappar och ”ny jejjing” (ännu ett krav från husets lilla primadonna, men slug som man är trixar man bara över hennes ouppdruckna välling till en ny flaska i smyg – shit, vad ägd hon är) – och då börjar cirkusen. ”Igga däää.”  (Flytta kudden till andra sidan soffan.) ”Mamma itta däää! Nej! Inte dä! Däää.” (En halv decimeter längre bort.) Sen hittar hon fjärrisen, en bok, legobitar, får syn på en fågel utanför fönstret – ja, ni fattar. Det blir efter vilda protester sängen igen. När jag tänker närmare på det tror jag faktiskt att det här med tofftovningsförsöken får avvecklas helt framöver. Ska bara jobba upp gnälltoleransnivån lite till.

Men. Apropå soffor: För några veckor sen sprang jag på den mest bedårande lilla soffa (50-tal kanske?) på en loppis. Nätt, orange och i mint condition betraktar jag de 450 kronorna jag fick ge som extremt väl spenderade. Kolla bara!

Fin, va?

Här syns det snygga ylletyget lite bättre. Åh, vad jag gillar den!