Jag och Katarina brukar nog snitta på mellan 60 – 70 timmars veckor. Det är sannerligen inget vi är stolta över. Men så ser verkligen ut när vi snart summerar vårt första loppiår. Tack och lov har vi haft förnuft nog att se till så vi haft en lång och sammanhängade semester i sommar. Och som ett brev på posten så kom den s.k ” stora tröttheten” som infann sig direkt.Trots att solen lös låg jag mest inne i sängen hela förmiddagarna. Jag bläddrade i någon tidning, sov en stund, funderade lite på att gå upp men bestämde mig sedan för att ”bara vila lite till” – för att sedan somna om igen. Gick tillslut upp, i badrock, åt lite för att sedan förflytta mig ut till hängmattan där jag somnade om. Igen. Hade min systers dotter med mig till landet som passade Rufus på förmiddagarna. Att flyga ner Sara från Stockholm var nog semesterns bästa investeringen som jag unnat mig i år.
Den stora tröttheten
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.