Ecochicas

Minns när pappa fyllde 40 år. ”Lastgammal” deklarerade jag och min bästis Marie till pappa medan vi hoppade twist i mintgröna lika kavajer med axelvaddar bredare än bakluckan på pappa röda Toyota Celica. Kan  inte förstå att jag själv ska fylla det redan om ett år. Känner mig mer som 25 år eller något. Jag kom på mig själv i går och vara avis på min lokala tennistränare här nere. Hon är bara 19 år och verkar så där genomklok och mogen. Redan. Dessutom är hon skitbra på tennis och var just fått stipendium för att gå på något college i Los Angeles till hösten. Den tiden är liksom förbi för mig. Det blev inget fotbollsstependium och inte heller blev det en säsong som skibum i alperna. Eller att plugga i Lund. Sånt kan jag sörja lite.
Jag har helt klart några tydliga 40 års tecken. Här är bara några…

1/ Har testat stavgång för första gången i sommar och tyckte att det var både trevligt och effektivt.
2/ Jag prenumererar på Se & Hör.
3/ Jag och min frisör diskurerar mer frekvent nu om jag ska forsätta ha slingor eller vi ska slå till på att färga hela håret så vi blir av med dom där envisa gråa hårstråna.
4/ Jag drömmer på att gå på Operan i New York och har öronproppar med mig till och med på bio.
5/ Jag blir mer och mer lik min mamma som bara pratar om artros och vilken mat vi ska äta nästa gång redan innan hon har avslutat den middag hon äter just nu.
6/ Hojtar glatt ” ska vi spela lite crocket efter middagen?” till mina syskonbarn som tittar på mig som jag vore en alien eller nått.
7/ Har köpt läsglasögon.
8/ Har köpt läsglasögon. På bensinmacken.

Tack och lov har jag inte börjat kalla mina kompisar för ”väninnor” än eller gått i gång på varken bridge, Ernst K eller trädgårdsarbete än. Så det finns lite att hämta till 50 års dagen.