Ecochicas

Här kommer fortsättningen på inlägget om dagens fynd, kattungen. Klart man inte kan lämna en liten kattunge som sitter ensam och jamar för sig själv i skogen! Vad gör man? Jo, man går på pr-turné i byggden och frågar om någon möjligtvis vill ha en ny liten livskamrat. Vi var välidgt inne på att ta den själva. Sigge (hunden) var däremot inte alls speciellt intresserad av att få fler fyrbenta familjemedlemmar. Så det får bli en pr-turné bland stugorna.

Inför varje husbesök så tjafsar jag och Levente om vem som ska ringa på och säga ”hej, det är inte som så att ni saknar en kattunge? Näha. Fast visst är den söt? Det är inte som så att ni vill ha den? Jag tycker att ”jag håller ju på med PR hela dagarna, kan inte jag få slippa nu?” Levente tycker att det är just därför som jag ska hantera den akuta pr-lanseringen som katten behöver.

Vid husbesök nummer fyra byter jag strategi och hoppar över ringklockan. Går rakt in i trädgården och avbryter en familj som sitter och tuggar på bullar från Gunnars bageri. Jag håller fram lilla söta katten i min kupade hand och tänker på ordspråket ”en bild säger mer än tusen ord”. Och det här är ingen bild utan en livs levande liten kissemiss. Gunnars bullar blir liggande och genast är alla där och säger ”nämen vad är det här för en liten krabat?”. Snart så syns inte katten längre för alla händer som klappar den. Fru Andersson slår till direkt. Hon ser vårt besök som en skänk från ovan och lovar att det ska bli en lagom tjock och bortskämd katt. Det syntes i hennes ögon att hon gjort dagens fynd.