Ecochicas

Jag ogillar nyår. Avskyr är ett så starkt ord så jag hoppar det.

Varför? Jag tror jag bara helt enkelt upplevt för många nyårsaftnar där jag inte mått så bra. Man känner ju sånt lite extra starkt sådanna där dagar som sticker ut, eller hur? 

Ofta är det kopplat till relationer i mitt fall. Eller brist på relation kanske jag ska säga. Eller så har jag befunnit mig i oharmoniska relationer. Detta ämne skulle jag kunna doktorera i snart tror jag…. 😉

I år hade jag barnen på nyår – och jag och Smulan hade jättetrevligt dock. Vi satsade rejält på maten då vi båda är roade av det – fina viner, massa dans (mest Miriam Bryant’s ”Allt jag behöver nu” kunde jag konstatera) och ”på riktigt” snack. Vi hade ambitioner om fina kläder – men ja’det lyckades /orkade vi aldrig riktigt fullfölja.

Vi togs sedan lappar där vi svarade på små frågor mellan tuggorna för att stanna upp och reflektera över året en stund. Årets upplevelse? Årets ”jag vill göra mig av med”? etc etc – fint, kul och värdigt tycker jag! 

K, dvs min invecklade relation, var i fjällen och eftersom han har svårt att kommitta sig till oss på något vänster  så fick det till slut ett par dagar efter nyår bli ett av nyårslöftena: Nöj dig inte med något som är bra ibland – du är värd allt! Make yourself valuable -and you will become valuable.

Lättare sagt än gjort  att stå upp för sig själv när man är precis tokig i någon (så lätt att nöja sig med det lilla då, bättre än inget liksom, – inte sant?)  – men så fick det iallafall bli ett par dagar senare när vi sågs och bestämde det. Smärtsamt som f** såklart – men också så skönt att släppa all den energi det tar att sitta och undra om man gjort något fel för han inte ringer etc. Ja du vet säkert vad jag menar… Får för mig att vi alla varit i det där ovärdiga, energikrävande och sårbara tillståndet. Vidrigt om du frågar mig! Och jag kände så starkt – inte en sekund till av detta! 

Andra nyårslöften:

Ta bättre hand om mig själv (gå och lägga mig tidigare, dricka mer vatten, äta mer vegetariskt mat, sluta tjuvröka …)

Bli hel – psykiskt och fystiskt. Har varit skadad i höften så länge nu – hemskt trött på det….Och sen var det de där: make yourself valuable and you will become valuable.

Mer närvaro med barnen. Där kan man alltid bli bättre – även om jag inte ska förstå hur det ska hå ihop att vara det när man är ensamstående med 3. Måste ju laga mat, tvätta etc – eller hur?

Resa (längtar enormt efter sol och värme!) kunna springa igen, lite mer ekonomisk stabilitet (hänger fortfarande kvar grejer med barnens pappa som aldrig tycks ta slut)  – och kärlek. Såklart. 

Till mig själv främst – och gärna någon att dela det med.