Ecochicas

Jag älskar måndagar så det är inte det. Men jag går omkring med en liten klump i magen…. Eller är det ångesten som kryper nu igen? Jag vet inte.

Jag tror att det har med att göra att jag lämnade barnen i går morse. De två första dagarna efter jag har gjort det så infinner sig alltid den här känslan och det är förjäkla jobbigt.

Befinner mig i Malmö dessutom och då brukar ”den där känslan” alltid ökas på lite. Malmö luktar  nämligen pappa och farmor – allt här påminner om dom tycker jag. Saknar dem båda så mycket.

Och detta i kombo med ovan tror jag formar den där klumpen. 

Försöker ta in och välkomna klumpen eftersom jag vet att det är lönlöst att ha en fight mot den utan tänker istället  ” Jamen halloj där ångestklump, där är ju du igen- dig känner jag igen. Vet ju att du försvinner snart igen- jag tänker inte stöta bort dig utan försöka ta hand om dig”

Snart ska jag och Katarina babbla inför 20 kunder. Kattis är ju fenomenal på att ta fram vassa och spännande underlag och jag är rätt bra på att babbla! 

Det blir bra det här -trots klump i magen. Hotellfrukostar gör ju vem dom helst lite varm i själen eller hur?