Ecochicas

Rufus kan vara overkligt stökig på morgnarna och ibland får tjejerna utstå väldigt mycket kan jag tycka.

Impulskontrollen är helt utfunktion och han sparkas och slåss men –  han HAR empati. Det märks och eftersom det är inte är helt självklart med den här diagnosen så är jag väldigt tacksam för det. Han har förmågan och vi övar och pratar ofta om empati, ansvar och respekt. 

Han är väldigt omtänksam. Och han ljuger väldigt sällan. Om man har dåligt korttidsminne så kan det bli lite  knasigt ibland -han glömmer ofta namn, prylar, regler, instruktioner, uppgifter etc och då är det lätt att dra en vit lögn eller gå i försvar eftersom han inte vill känna sig påkommen eller bortgjord.

Jag präntar in i princip fem gånger om dagen att hans liv blir mycket lättare om han accepterar och erkänner för sig själv att det här är något han behöver lite extra stöd  med och för att få det hela att fungera så måste han kunna stå för det, utan att skämmas, och ta eget ansvar (inte ljuga i hop någon vit lögn, hur basal den än är)  för sina missar och säga som det är – då får han kompisar, lärare och  framtida kollegors förståelse och då kommer han att landa på fötterna!

Här är två bilder på min lilla kämpande stjärna – han bär Franka genom skogen då hon fick smutsiga skor och vägrade ha på sig dem – eller gå barfota.

Den andra bilden är här han läser saga för Alba. Eller läser…. Han kan inte läsa än men jag har läst vissa sagor så många gånger att han kan berätta dem med bildstöd.

Gullis.