Idag hade alla 1:or och förskoleklasser konsert ute på skolgården.
Rufus var jättesur hela morgonen och pratade om ”katastrof upplägg” – ehh… Hur då?!
Menade han att duktiga musikläraren Anders hade tappat greppet helt plötsligt eller vad? Dåliga låtar? Hade alla glömt att öva kanske?
När jag frågade så fick jag standardsvaret dvs ”du fattar ju ingenting!” – och det hade han ju helt rätt i faktiskt.
Rufus avskyr allt med publik, uppträdande, göra rörelser i grupp, klä ut sig… Allt sånt. Har alltid gjort. Tjejerna är precis tvärtom.
Vet inte vad det handlar om men Rufus vägrar. Och när jag säger vägrar så menar jag VÄGRAR. Det finns ingen som kan vägra lika mycket som en lille pojken.
Således så tittade han konsekvent ner i maken i 25 minuter i dag dvs hela konserten. När jag efteråt frågade om det fanns något kul alls med konserten så sken han upp som en sol: Jaaaa, att jag fick stå och titta ner i marken!
Ehh…. Jaha ja.
Också igen: ”Men det fattar ju inte du mamma, för du fattar ingenting!”
???
