Nu har det varit så mycket glam och bubbel här på bloggen så det är dags att ni får insupa lite verklighet.
Här ligger nämligen jag i sängen och känner efter… Har jag två armar? Check! Två ben? Check! I övrigt så känner jag mig bara tom… Hör liksom inte min egna inre röst. Talk to Me!
Vad vill du kvinna? Hallå hör du mig? Det är bara helt tyst.
Inte en aning om vad jag vill med nått känns det som just nu.
Saknar barnen. Gråter en skvätt över det. Ligger kvar. Känner in. Stannar upp.
Stannar upp?! Hur gör man det nu igen?… Hmm…det är inget jag varken är speciellt bra på eller pysslar med i någon större utsträckning direkt.
Jag är bra på att köra på. Riktigt bra på det faktiskt! Och det är jag både stolt och glad över. Mitt driv. Men just här och nu orkar jag inte driva. Är trött på det.
Men nu när allt – hela livet och ens trygghet har ryckt upp så är det så många val som ska göras. Jag måste välja om precis allt. Vilken möjlighet! Och vad jobbigt…. Hur vill jag leva mitt liv egentligen ? Vet inte – hör inte min inte röst. Det är bara helt tyst där inne.
Och med vem ska jag leva med?
Ska man passa på och ligga runt lite tänker jag? Tipp topp? Eller det kanske inte alls är bra?!
Jag vet ingenting känns det som.
Det handlar inte om att jag ångrar någonting. Och det är ju bra att jag vet det. Mår bra, är glad för det mesta. Men likt förbannat finns det en massa, massa sorg därinne som måste tas om hand. Törs man ens lyfta på det där locket tänker jag?!
Måste bara köra ner den där rotborsten i själen igen och röra runt. Städa lite.
Och framförallt lyssna noga, mycket noga, på mitt inre.
Jag hör av mig när det börjar viska något av intresse – men just nu är det bara helst tyst.
Det är alltid tufft med ett uppbryt, men ibland är det nödvändigt. Du kommer hitta dig själv snart igen, du behöver bara lite tid att bearbeta vad det är som har hänt. Försök göra sånt som du mår bra av, umgås med människor som får dig att må bra och är energigivande. Oavsett anledning så är allt nytt som en separation innebär påfrestande som bara det här med att det kostar pengar att separera. Strunta i drivet och stanna upp tills det där drivet kommer tillbaka 🙂 Glöm inte dig själv! Kram!!!
Gulle dig – tack Emma för din kommentar och för att du bryr dig! Mår ju bra – men ibland liksom kommer det över mig. Har alltid vetat vad jag vill i livet men nu plötsligt så funkar inte den inre kompassen. Batterierna är slut liksom! Men det blir bättre! Varm kram
Mycket kärlek och många kramar till dig!
Inte konstigt att det känns. Du har gjort en något i livet som rör om, du är som jag en person som kör på i 110% och till slut säger kroppen stop. Du får bara våga öppna dörren, se vad som finns bakom och även om det känns nytt och lite skrämmande kommer det med all säkerhet bli något riktigt bra av det. Tillåt dig också att bara vara i ett par dagar, låt dig känna och låt dig gråta om det behövs. En person som alltid är påväg framåt glömmer ibland av att stanna upp och känna efter, men låt dig själv göra det nu så skall du se att allt känns bättre inom ett par dagar <3
många kramar
Tack Jennifer för din fina kommentar! Tror du har rätt – det är bara när en tidigare hyfsat välsmord inre kompass plötsligt inte fungerar längre ja, då blir allt så märkligt… Det kommer liksom inga svar på frågan: vill du det här? Vad vill du? – bara ekande tystnad tillbaks… Märkligt! Men jag kommer igen! Puss o kram så länge
Detta är min första helg utan barnen. Tyst är bara förnamnet. Ligga runt? 40 år bilringar och håriga ben. Vem vill ligga med en sån. Å vart går man för att hitta nån när man är 40? Äldsta dottern är 18, man vill ju inte springa på henne å hennes kompisar när man är ute. Vem går man ut med? Mina kompisar är inte singel å inga utepåkrogen tjejer. Hur ska livet bli? Jag funderar oxå…