Rufus går i en skola som heter Ljungbacken. En liten kommunal skola på Lidingö. Som jag själv gått i faktiskt!
Och det ser exakt likadant ut fortfarande!
Det är en superbra skola och i min värld så är det världsklass på de två fröknar som Rufus har haft lyckan att få – så engagerade, erfarna, konsekventa, kreativa, empatiska och lugna. Inga mesar – men alltid snälla. I fredags var det dags för utvecklingssamtal.
De sa så fina saker om Rufus så det brast fullständigt – tårarna sprutade värre än Lille Skutt -jag är så extremt tacksam över deras stöd som är ovärderligt med en annorlunda liten pojke som inte följer mallen.
Vet att det är få förunnat och ha ett sånt stöd – och det är förjäkligt att det är så – utan stöd i skolan så får barn med adhd nämligen det väldigt, väldigt tufft – vissa är chanslösa och så går det som det går.
Funktionshinder som inte syns måste tas på största allvar – hur kan det vara så att år 2015, alltså att det är sådan skillnad mellan skolor?!
Över mitt förstånd. Men mitt råd – fajtas, gå till lokaltidningen … Gör vad som helst för att få till extra stöd i skolan – Rufus hänger med, han är i och för sig den enda som inte kan alfabetet men han hänger med och utan stöd så hade han kommit efter direkt – förstå vad det gör med självkänslan? Att hela tiden inte fixa något, att hela tiden bli sedd som ”jobbiga ungen” som inte riktigt förstår och hänger med… Fy alltså!
