Ecochicas

Vi är på väg till New York – trodde jag skulle varit där redan. Istället hittar ni mig på en ett designhotell  a la ” 90-tals fräsigt ” vid flygplatsen i Oslo. Mycket speglar, kristall och stål här. Tror fanimej att jag spottade en axelvadd i personals aprikosakavaj om jag inte minns fel…

Vi checkade in i morse på Arlanda- du vet, man står vid en sådan där apparat och slår in sitt bokningsnummer, smackade på väsktaggen och tänkte  inte mer på det, hjärnan  var redan i taxfreen så att säga…

Det här gången gjorde jag dock det. Tänkte på det. Kollade på bagagekvittot på planet och såg att det bara var incheckat  till just Oslo där vi skulle mellanlanda. Hmm… Knasigt. Man skulle tydligen  ha förstått själv att denna typ av incheckning (vid apparaten alltså) inte var en option på en tvåstegs resa med mellanlandning utan man skulle stått i kön för personlig service och där varit tydligt och sagt sin slutdestination.

Det förstod  man inte…

Det blev därför väääldigt tajt med tid i Oslo, hämta ut väskorna och kasta oss till incheckningen där de såg att vi inte hade något ”esta”. Esta?! Jag kanske var bott under en sten men jag har aldrig ens hört ordet ”esta” – inte Levente heller och vi har ju ändå varit i NY jättemånga gånger.

Esta=elektroniskt visa. Och eftersom vi inte kunde få fram det på typ 1 minut så missade vi planet….

Dålig stämning.  Solen gick liksom i miljon. Ett lokalt åskmoln tonade även upp …….men sedan la vi ner det och nu har vi sovit en stund och jobbat lite – och i morgon bär det i väg istället. En superkortis trip till NY blir det. 

Men det är inte alla som ens får göra det eller sova ut på ett hotell som fastnat i 90-talet tänker jag… Blir bra det här!