Det här verkligen inte tänkt som något skrytit inlägg för att visa upp en flott och dyr villa – även om den faktiskt var himla flott vilket jag inte skäms ett dugg för – är urstolt över vårt drömhus blev av till slut – att vi vågade och att vi gjorde det!
Jag ångrar det absolut inte även om shiiiiit vad det har kostat på (kan jag konstatera med facit i hand) – det var liksom inte helt planerat att det skulle bli twins mitt i allt…
Nä, jag tänkte mer som en personlig reminder angående bitterhet eller girighet. Det är nämligen inte alls speciellt klädsamt – äter bara en massa energi… Och TRO MIG den här har jag fått veva ett gäng gånger i mitt inre för att inte fastna i sådanna där osköna känslor.
Det är alltså vårt gamla hus som vi ritat själva (eller ”vi” – jag gick ju mest omkring och pekade så det är helt klart Levente’s förtjänst!) och varenda liten sten är byggt för hand.
Det är klart att det smärtade att behöva sälja det – dessutom till ett underpris.
Denne har nu alltså gått ut (efter bara 1 år och 3 månader) med att sälja om det.
Vi höll på att svimma när vi såg utgångspriset – 5 miljoner över vårt pris.
Tror ni inte att hen fick det?!
Nu känner jag dock (efter ett jäkla vevandes i skallen ska erkännas ) att det bara är att lyfta på hatten och säga grattis till en fantastisk affär.
Att vara tacksam för det jag har och inte det jag inte har. Och att vara tacksam för den tiden jag fick i huset bl.a två jättefina jular.
Så bitterheten och girigheten är avklarad – nu ska jag bara ta hand om sorgen. Det kom när jag såg huset -det handlar inte om pengar utan mest en tomhet som sköljde över mig rejält nu när jag står här i flyttlådorna igen…
Den här gången flyttar jag själv. Till 86 kvm.
Ingen mer kärnfamilj. Det är oerhört tufft att behöva inse – samtidigt som jag är helt på det klara att det här är helt rätt för oss alla.
Frågan är vad som väntar runt hörnet? Om bitterhet, girighet och sorg är borta…. Är det trygghet, lugn, glädje, kreativitet, ordning och kärlek mån tro?
Håll en tumme ok?
Fy fasiken, klart du får deppa en stund över er vackra villa. De pengarna snyter man ju inte ur näsan direkt. Men du är skitduktig som försöker lyfta blicken trots allt, för det är så tungt att vara bitter. Lycka till med nya livet, det är för kort för att inte välja lyckan och vara sann mot sig själv!
Önskar dig stort varmt lycka till i nya lyan! Tror du/ni fixar det galant! Älskar läsa din blogg, du är så underbart ärlig och rak! Glad påsk ! Stor bamsekram Malin