Ecochicas

Har du legat på en Stockholms akut en lördag kväll någon gång?

Det är både mycket beklämmande och underhållande samtidigt.

Beklämmande för att det inte kan kallas akutvård då det varken handlar om akut eller vård anser jag. Underhållande för att se och uppleva blandningen av alla patienter, alla olika skador och ”tugget” runt om – denna totala röra känns ibland inget annat än komisk. Vilket kaos alltså!

Jag kunde knappt gå när jag kom in kl 16.30.

Självständig, envis och likt min far, som också körde bilen in själv när han var i den här åldern och fick blindtarmen, parkerade jag och släpade jag mig in och fick en plats på en brits mitt på den överfulla akuten mitt i korridoren vid receptionen.

Där låg jag gråtandes och flämtandes i 3 timmar (och få var jag ändå prioriterad!) innan en tjej kom och tog prover.
Ytterligare 2 timmar senare kom en rar läkare på kanske 28 år för undersökning. Det sista hon sa var ”jag ska prata ihop med med överläkaren och kommer tillbaka”

I min enfald så trodde jag ju att hon skulle kvista över till denne och komma tillbaka på 10 minuter senare.

Men Icke sa Nicke…
Ringde på den här knappen man har när man vill att någon ska komma. Den var tydligen sönder men eftersom jag både kräktes och frös och ingen verkade ta någon notis om detta så stapplade jag fram till receptionen och frågade om en filt.

2 1/2 timme senare hade jag fortfarande inte fått någon filt och nu skulle läkaren gå av sitt pass.
Vid midnatt hade jag gjort min röntgen dit jag rullades ner av en man som gick med lurar med hårdrock i… Snacka om närvaro med patienten…not!

Skiktröntgen visade tillsammans med proverna att jag hade en inflammation och ”förtjockad blindtarm”.

Då ville de skicka hem mig. Och kläckte sedan den briljanta iden att be mig komma tillbaka till akuten (utan att få en bokad tid för det kunde man tydligen inte) dagen efter vilket alltså skulle betyda mer evighets väntan.

Jag vägrade. Jag kunde ju f-n knappt stå på benen!

När läkaren sedan upptäckte att de hade missat att ge mig morfin kl 21 som jag var lovad så gav de efter och jag rullade in här på avdelning 63.

Här är de jättegulliga – väldigt bra nattpersonal.
De öste på med morfin tills jag slutligen fick träffa en doktor på söndag morgon som akut skickade ner mig för operation.

Och ja, här ligger jag nu med en blindtarm fattigare (fast den var ju inget och ha – doktorn sa ”den var ful” ha ha!) och kan inte sova!

Kanske kommer mamma och Levente och hälsar på idag? Kanske får jag komma hem?

Hör av mig igen!