I fredags, alltså pre-blindtarmen, så var jag bjuden på bloggfrukost för UnderBARA BARN mässan.
Det såg ut att vara en fin mässa tycker jag och eftersom vi inte var där i år med våra LOPPIPÅSAR och delade ut dem till besökarna (såg tomt ut i ”vårat” hörn i år tycke jag!) så bestämde vi oss för att dela ut ett fåtal ex uppe vid tunnelbanan. Alltid kul att glädja några när vi ändå var vid pressfrullen tänkte vi!
Påsen har ju alltid varit omåttligt poppis av besökarna men i år har vi hittat en digital lösning av utdelningen och det blev så oerhört tydligt hur icke välkomna vi faktiskt är då vi blev fystiskt bortkörda (!) av en tjej inkl vakt som var så nervös så han bet på naglarna stackarn!
Tjejen som trippade upp i sina högklackade skor hela vägen upp till tunnelbanan skrek i falsett att vi minsann befann oss på ”mässans mark och absolut Inte fick dela ut några ex av vår påsen” och ”köp er för fan en monter nästa år”.
Snacka om att känna sig hotad av ett par påsar och 3 små tjejer i förda jättebebisdräkter. (One Piece) som inte gjorde en fluga förnär.
Ehhh…. mässans mark uppe vid tunnelbanan?! Om min dotter halkar där i vinter och de inte är sandat, är det kanske mässan man ska höra av sig till då eller ?!
Det är bara så barnsligt alltihop.
Det ska bli intressant hur ledningen för Stockholms mässan tänker runt det här och varför de skickar sin personal på sådana här uppdrag.
Varför? Och med vilken motivering?!
Jag får återkomma i ämnet!
