Jag hann med ett besök hos Mirka i veckan innan jag drog söderöver. Japp, det är ”familjen annorlunda” som har 12 barn.
Som vanligt så åkte jag fel. Mitt icke existerande lokalsinne slog till igen kan man säga. Tror jag lyckades se halva Uppsalaslätten (väldigt vackert) innan jag 6 mil senare i fel riktning till slut hittade den gula trävillan som tillhör Familjen Norrström.
Älskar den långa raden av cyklar som mötte en på gårdsplanen – ha ha! Men har man 12 ungar så har man!
Vi satt vid köksbordet och snackade om ditten och datten över en kopp i all enkelhet.
Hon är så otroligt lugn Mirka – inget verkar stressa upp henne. Alla barnen var hemma (sommarlov) och själv hade jag ju fått krupp typ på att vara hemma med en hel dagisgrupp själv men inte Mirka inte – hon är lugnet själv.
Hon hjälper en liten kille att komma i gång med rensande av jordgubbar,samtidigt som hon berömmer en annan som fixat något på datorn, samtidigt som hon ger pennor till två tjejer som ritar. Hela tiden så bär hon Lija (nummer 12) på armen, sätter på kaffekokaren med vänster armen och hinner hålla fokus på mig som sitter alldeles hänförd vid köksbordet och känner mig aningen tafatt på något vänster…
Hon är verkligen stålkvinnan nr 1. På riktigt, jag fattar inte hur människan gör’t!
Alla borde åka och träffa Mirka. Man gnäller mindre sen. Och hennes barn gnäller inte alls han jag notera.
Jag förstår inte folk som är så upprörda över att hon har 12 barn.
Förr i tiden hade väl var och varannan människa det eller?
Jag frågade Mirka om deras sommarplaner och hon pekar lugnt ut mot familjens stora och lekfulla trädgård.
Och där tror jag ni har svaret på varför det går så bra: Mindre stress och att dra ner på ambitionerna.
Vi har alla mycket att lära av det. Inte minst jag…
