Ecochicas

För ca: 10 år sedan blev jag sjukskriven för utbrändhet i 1 1/2 år.
Hur kunde detta -sånt som man bara läst om typ i Amelia (och lite i smyg kanske fnös åt…), hända mig?

Jag som ju ÄLSKADE mitt jobb!
Det var en absurd känsla att vara stor och stark som en elefant – och plötsligt tappa snabeln liksom…

Jag blev som en liten tant som initialt bara sov och sov….. Och som sedan bara kunde göra en sak om dagen – typ åka till Apoteket. Sen var jag helt slut. Och sov därför lite till.

Det tog sig ju det där till slut och successivt så kunde jag både åka till apoteket och slänga soppåsen och vattna en blomma på en och samma dag…. Det var för mig en oerhört omtumlande tid om än väldigt, väldigt lärorik minns jag – mest märkligt var nog att det hände mig kom jag ihåg att jag tänkte, det fanns bara inte i min världsbild för huvudtaget….

Men kroppen är allt bra smart – och man ska lyssna noga, noga på den är min personliga erfarenhet.

Med några bakslag, en jädra massa terapi och därmed ökad medvetenhet så tog jag mig tillbaka. Och nu jobbar jag ju hårt igen. Fast med en slags inbyggd verktygslåda som säger åt mig ibland: Stoooooopp!

Jag vet idag hur mina svagheter och styrkor låter och jag vet när de gör sig påminda – och då lyssnar jag. Det är den stora skillnaden.

Jag har också blivit vän med mig själv (well inte alltid men bättre!) – jag vet att jag har en enorm arbetskapacitet, det är sådan jag är och har inte längre någon fight med min ”inre gas”.

Men jag måste hålla hårt i stoppskylten och verkligen lyssna – annars kan det gå överstyr.

Nu är jag till exempel inne i en väldigt kul period jobbmässigt – om än en smula ”stressigt och pressigt”!

I går satt jag med datorn till 02.30 och jobbade och nu är klockan straxt efter sex och jag är uppe.

Detta hör inte till vanligheterna men nu måste jag lyssna noga känner jag. Inte trilla dit igen. Inte lura sig själv. Inga ”men jag ska bara”….

Därför blir det totalt ledigt hela torsdagen och från kl 14.30 på fredag. Inget jobb, ingen mobil och inget bloggande.

Då planerar jag att vila (skriver till och med upp det!) – och att göra absolut ingenting.

Nicki ska ta tjejerna för hon saknar dem så hon smäller av och jag ska se om Rufus kan få åka till kusinerna och leka vilket han älskar.

Jag ska i övrigt öva på att just ”bara vara” …. Inte min paradgren ska jag säga men man får aldrig bråka med stoppskylten, så mycket har jag iallafall lärt mig på snart 43 jordsnurr…

Trevlig dag allihop!! Ta hand om er – och lyssna inåt då och då…. Det är faktiskt ganska intressante och höra vad det är för något kroppen och ens innersta vill säga till en… Prova vet ja’!

Och var för fasiken sanna mot er själva – det är den absolut bästa, kortaste och enklaste vägen att ta skapa någon slags inre harmoni och välbefinnande är min starka övertygelse efter ha grävt rätt rejält i mitt egna inte genom åren…

Ta bort energitjuvar också – vänner, företeelser och grejer som inte ger något tillbaka. Saker som skaver. Bort med sånt hörr ni’!

Puss på er alla!