Vilkas dagar vi har haft här nere!
Lata dagar…. Älskar’t!
Vi satt på stranden häromdagen och det var alldeles vindstilla, barnen lekte i den porlande lilla bäcken och det enda ljud man hörde var ”floppandet” från en nyöppnad öl, vattnets guppande och möjligtvis vårt småfnissande….. Tills Wågert skulle byta position i sanden.
Och lyckas dra hela JEFLA foten totalt ur led! Rejält alltså!
AAAAAAAAAAGGGHHHHHH…… Som jag skrek – det gjorde så himla ont och jag blev så rädd!
Så här i efterhand så var det väldigt kul att se hur olika alla reagerade – någon sprang i väg, någon blev svimfärdig, mannen som är så handlingskraftig normalt blev plötsligt precis tvärtom – och så var det Cecilia.
Hon är naprapat i grunden och lugnet själv. Hon blev sådär tydlig – ”Charlotta, nu lyssnar du – du måste du låta mig ta här!”
Och plopp sa det – högt och ljudligt – så var foten tillbaka i rätt läge.
Phew!
Jahapp. Då har man alltså hälsporre OCH en stukad fot. Bådar gott för min löparsäsong det här….. Skit också!