Idag var det dags för Rufus att få reda på att han har en funktionsnedsättning som heter Adhd.
Malin, barnpsykologen var jättebra och hade gjort en bok till Rufus där man med bilder visade allt han är bra på – och det var ju jättemycket!
Och så ett fåtal bilder som han kan behöva hjälp med – som att lyssna, sitta still, ta motgångar etc
Rufus var sitt absolut ”stissigaste” jag och satt först på en stol, sen under bordet, sen i knät på pappa…. Jag vet faktiskt inte hur pass mycket han tog in eller förstod.
Han verkade iallafall inte reagera alls på det faktum att han har ”abc” som han själv säger.
Jag tycker att det är skönt att han nu vet och i morgon börjar vi med en mycket låg dos av medicinering.
Hahaha!! ”abc”, gud så roligt!! Min tanke kring att berätta det för ett barn är att pröva och vända på det. Te x fråga barnet hur han/hon upplever olika situationer. Vad som gör dom att må bra och vad som gör dom oroliga. Bara en spontan tanke.
Angående medicinen. Låt det gå ett tag. Det är lätt att sluta för snabbt eftersom barnet kan uppleva det lite obehagligt. Inte så konstigt kanske eftersom plötsligt blir barnet medveten om sig själv och allt vad det innebär.