Rufus vill plötsligt inte vara med i någon skidskola idag, Alba och Franka skrek, Gina frös – och jag svettades… Oh happy days!
Jag hade fortfarande hög puls sedan mötet med ägget som driver Ramundberget – men vad är det man säger: ”-Det är aldrig så mörkt som innan gryningen?!”
Och mycket riktigt – solen tittade plötsligt fram, en bloggläsare kom fram mitt bland alla små barn med skidor långa som små prinskorvar och sa att hon bara ville säga att hon gillade bloggen (Oh vad den komplimangen värmde mig – och landade i så rätt tid! TACK kära du!) och skildläraren visade sig dessutom att vara värsta pärlan med Rufus!
Rufus kan faktiskt åka jättefint i backarna – han är dessutom totalt orädd – men har svårt att komma ihåg instruktioner – vilket gör att han ofta kör sitt eget race.
Han har typ redan åkt två varv i backen medan alla andra sniglar runt och gör ”glass struten” på led…..
Och som skildlärare så kan man ju tycka att ett sådant barn är hyfsat ohyfsad eller bara allmänt irriterande som inte gör som alla andra. Hur svårt kan det vara liksom?!
Som förälder till de andra barnen så kan man ju tycka att ”han förstör för de andra i gruppen” – såklart.
Ofta så vet ju ingen att det ligger ADHD bakom det här – vilket gör att Rufus ofta blir tillsagd och skälld på. Ofta även kränkt ” – Men HALLÅ, exakt vad är det du inte förstår och hur svårt är det att göra som jag säger?!”
Rufus förstår såklart ingenting – han åker ju jättesnabbt ner för backen och trillar inte en enda gång! Varför låter alla så arga?!
Man får ta mycket skit när man har ADHD – eller om man är förälder till ett barn med ADHD, den saken är klar!
Därför måste man jobba stenhårt på positiv förstärkning så inte självkänslan åker i botten – och ha rimliga förväntningar och aldrig jämföra sig med andra. Och det där är lättare sagt än gjort – att inte jämföra sig med andra tänker jag främst på….
Det ska man ju generellt sätt aldrig göra – fast man gör ju lite det iallafall tyvärr … (sa hon skamset….)
Fast jag jobbar på att sluta med det och Rufus påminner och därmed lär mig detta varje dag!
Den här skidläraren var dock en riktig pärla! Han förstod direkt att han måste vara kortfattad, tydlig och gå nära Rufus – och använda sig av humor!
Det kallades genast in ännu en lärare så Rufus fick åka mer med Johan som skojar och busar med Rufus oavbrutet- istället för skäll så high fivar dem varannan meter och Johan förklarar att om Rufus svänger runt alla koner så får han åka på Johans rygg i liften – vilket ingen annan fått göra!
Rufus tycker plötsligt att det är superkul och svänger briljant runt alla koner!
Det här timmen idag med Johan kan mycket väl ha lagt grunden till Rufus hela framtida inställning till skidåkning tänker jag – han var stolt som en tupp när han hade avverkat lektionen! Gulle!
Förstår ni hur extremt skör balansen är från att hata något till att älska något?
Gode gud, låt Ljungbackens skola ha bra lärare…
