Förra veckan så var jag med på barnens förskola en dag!
Franka och Albas avdelning är jättebra! Gulliga fröknar som är kärleksfulla och vad jag upplever har tålamod och engagemang.
De är ju så otroligt söta när de ligger och sover… Barnen alltså! Har inte spanat in om fröknarna är söta under vilan … Ha ha!
Däremot när vi satt och åt så höjde jag på ögonbrynen – det vad en fröken (på en annan avdelning) som skulle gå och kissa med ett barn som är gnälligt.
”Du kan ju inte kissa själv, men KOM nu! Du klarar inte av det själv, sluta tjafsa nu – nu får du komma hit! Nu får det vara nog – kom hit nu och gå och kissa!”
Oj… Jag förstår ju att man kan tappa tålamodet och att man måste vara bestämd men var inte det hyfsat kränkande?! Jag är ju en känslig katt – så det knöt sig lite i magen får jag erkänna. Sen förstår ju jag att jag inte har hela storyn – den flickan kanske hade provocerat hela morgonen? Men iallafall.
”Hobby-psykologen” Wågert tycker också genast synd om fröken eftersom jag inser att hennes egna mamma med största sannolikhet har kört med samma ton och stil mot henne när hon växte upp…
Det är en annan fröken som även har en alldeles för hög ton vid sitt bord mot barnen – hon gapar på barnen och i mina öron så låter hon inte alls trevlig.
Vid Franka och Albas bord så är det lungt och stilla tack o lov. De verkar ha en mysig stund och Franka svepte 3 (!) glas rismjölk på raken!
På Rufus avdelning så var det den fantastiska fröken Karin som höll i förmiddagen aktiviteter. Hon är född till att vara förskollärare skulle jag vilja påstå och har egentligen slutat jobba – men hoppar in lite då och då!
Hon är lite äldre och bara toppen rakt igenom!
Jag tycker att det går bra för Rufus på dagis faktiskt – han är ju lite ofokuserad som sagt, har svårt att ta in information och hålla sig till regler men han är go däremellan.
Och han är ju så förtjust i sin kompis Erik… Jag är rädd för att han ska kväva stackars Erik med sin kärlek till sin nya kompis.
Hela mitt hjärta skrynklar ihop sig och blir mjukt när jag ser Rufus ögon när vi bestämmer att Erik ska följa med oss hem och leka (vilket typ aldrig har hänt på vardagar) – Rufus hoppar av glädje och berättar för precis alla att Erik minsann ska följa med honom hem… Lilla hjärtat!
De leker hur bra som helst hemma och har jättekul!
Och jag är nästan lika glad som Rufus över detta tror jag!
