Alba är så galet ”pappig” just nu! Han kan inte gå en endaste centimeter själv utan att hon blir alldeles i från sig.
Jag? Det är som jag vore spetälsk eller nått kan jag säga. I bästa fall får jag köra vagnen, men ibland duger jag inte ens till det.
Varför blir det så här egentligen undrar jag? Ännu en fas?
Jag har tur att mannen inte gillar att ligga i solstolar och slöa, han och Rufus busar ständigt och när han inte är stressad och stänger av sin telefon så är han verkligen en exemplarisk pappa till barnen vad gäller lek och bus.
Mycket bättre än mig som känner mig helt slutkörd och mest vill ligga under mitt parasoll med en bok i handen.
Man hinner ju inte läsa några mängder med 3 barn – men en John Grisham bok (Processen) har det blivit. Och det är ju storstilat bara det!
Lättslukat så att säga! Och jag njöt av att äntligen få läsa som jag tycker så mycket om.
Idag har det varit mulet här – men Rufus är som ett enda solsken hela han!
Han har nämligen hittat syskonen Sigge och Alice och varit med dem hela dagen.
Ett annat solsken är Marta som idag har varit själv inne i Dubai – hon är modig, inte ett ord engelska pratar hon men hon fixar och tricksar och på fyra timmar åkte hon runt med en taxi chaffis och såg allt i Dubai. Hon var hur nöjd som helst när hon kom tillbaka!
Imorgon går planet hem igen… Bara tanken på ännu en flygresa får mig att känna lätta svettningar….
Det kan ju knappast gå sämre än på hitvägen tänker jag?
Nu blir det en sista middag. Och då måste man ”snajda till dig” innan man kvistar i väg till resturangen minsann!
På bilden ser du mig redo och klar för ännu en god middag.
En annan sak jag får lite lätt panik på är tanken på vågen när jag kommer hem.
Vi jobbar hårt på det här med förträngning just nu i största allmänhet ….
