Åh dom var så fina!!
Hann med att se Rufus lilla lussetåg i går morse innan resan norröver tog vid.
Ungar är härliga! Någon står och petar sig i näsan, någon sjunger för hela förskolan, någon står och tittar i golvet och en annan avviker plötsligt från tåget…
Men vi föräldrar gör alla samma sak. Vi vinkar till våra barn, vi ler och så har vi fullt sjå med att filma och plåta med mobilen. Det ska instagrammas och facebookas….
Min mamma som också var med väser tyst ”alltså, ingen här är ju närvarande, ni ska bara hålla på med era mobiler”.
Om hon är en bakåtsträvare?! Äsch då….
Men hon har ju rätt samtidigt som det ÄR ju så numera – det måste man väl också förstå en smula? Eller?
Samhället har ju faktiskt förändrats – det är inte som när jag växte upp. Dessa ständiga ”generationskrockar” va?
Det måste finnas en ömsesidig respekt tycker jag. Det efterlyser jag!
Rufus var iallafall en stjärna. Även om
han inte var stjärngosse utan pepparkaka. Världen finaste lilla pepparkaka!
