Avslutade resan till London med ännu en härlig eko frulle.
Hörde plötslig mig själv beställa nutella på mackan….ja, vad fanken, är det semester så är det!
Åt därefter lunch med min gamla irländska väninna Carina, lyckades tappa min super-favvo halsduk, göra några till inköp och vips var det dags att åka tillbaka till flygplatsen igen!
Gjorde det där klassiska misstaget att ”ska bara gå in och ge barnen en puss” när jag kom hem.
Inte helt lyckat kan man kort sammanfatta det infallet kan jag säga…. De ville aldrig gå och sova sen…
Minns du föressten känslan när mamma och pappa kom hem efter en resa när man var liten? Det var ju STORT!
Man reste ju inte så mycket på den tiden, iallafall inte i min familj, men jag minns känslan att när de kom hem efter en resa så kändes det som de hade varit borta i eeevigheter och luktade liksom inte ”hemma” riktigt den första timmen.
Och så visste man att något litet paket skulle dyka upp!
Och jag tror att Rufus bar på ungefär samma känsla idag…
Flickorna fick ett träpussel och Rufus fick en ”latjoo lajbans-låda” som mannen var innehållsförtecknare av.
En röd prickig hammare, några lösmustscher, en döskalleklocka, lite tuffa klistermärken, en guldpenna…. Han vart alldeles till sig!
Sen började vardagen igen med en röd färgburk utspilld över fina naturstenen i badrummet, filmmjölk över hela golvet, bara hitta udda vantar…. Ja, ni vet… The usual!
