Ecochicas

Rufus har lärt sig att skriva sitt namn, alldeles själv – titta!

Åh jag är mallig som en pösmunk!

I vår familj (på min sida) så har vi nämligen en stark dyslexigen så det här med att läsa, skriva och stava (som ni säkert har märkt ibland) kommer inte alltid helt naturligt.

Syrran har fått sig en rejäl släng liksom hennes barn, jag har någon slags light version misstänker jag och kanske så har någon av mina barn dyslexi tänker jag?

Nu är ju inte det hela världen. Numera ska man väl lägga till. Fast nog blir det lite tuffare i skolan tänker jag.

Det är för övrigt mycket tankar (och energiätande oro har jag krasst konstaterat!) angående det här med skolval.

Här där jag bor så är det inte så enkelt på den fronten.

Det är inte som när jag var liten inte, då var det här var lite av en ”icke-fråga” och man tog skolan som låg närmast, något annat var det liksom aldrig tal om.

Vad gäller vissa skolor i stan är det enorm kö till och man måste ställa sig i kö 2 minuter efter man föds.

Nu tror ni kanske att jag överdriver och hittar på. Det gör jag inte.

Jag anmälde Rufus 43 dagar efter hans födelse till Carlssons skola i Stockholm. Han hade kolik, vi var på landet, jag var en förvirrad förstagångsmamma…. ja ni fattar – det här med skolval kändes långt borta.

Nu 6 år senare som har jag fått beskedet att det var på tok för sen anmälan. Den ska komma samma dag för att man ska ha en sportmössa att komma in.

Visst är det sjukt?!

Det finns såklart andra bra skolor än den där – jag vill att Rufus ska gå i Christina skolan här på Lidingö som är en friskola som jag tror kan passa honom.

Men nähä nä, han har typ plats 150 och det finns 44 platser.

Allt blir säkert bra men jag behöver en skola som är trygg, engagerad och där det är lite ordning och reda. Och inte för stort.

Det jag är mest oroad över är ett slappt fritids där det råder ”hela havet stormar” – det skulle vara direkt förödande för Rufus.

Vad har du för tankar, råd,
tips och tricks inför skolvalet? Hit me!